Så hur sammanfattar man då en månads resa? Jag har suttit och haft ångest över detta blogginlägg dag efter dag efter dag nu. Varför? För mig är detta inte bara en blogg, det är en kanal där jag förmedlar en bild av mitt liv här i Harare, Zimbabwe, Afrika. Och det är just bilden av Afrika som är så problematisk och ger mig sådan ångest, för jag vill att den bild jag förmedlar till nära, kära och bloggläsare i Sverige ska vara så rättvis som möjligt. I Sverige förmedlas fattigdom, krig, svältande barn, savann, lerhyddor och så vidare, och det pratas om Afrika som ETT land. Detta är en del av sanningen, men absolut inte hela! Afrika är 56 väldigt olika stater, och hur många vet egentligen att Afrika är lika stort som Kina, Indien, USA, Europa och Japan tillsammans? Här på bloggen försöker jag att visa olika sidor av Zimbabwe, men det är alltid svårt. Därför ber jag er alla att reflektera en stund kring bilden av Afrika, och i fortsättningen bära med er en liten kritisk tanke kring vad som egentligen förmedlas.
Hur som helst, tillbaka till semestern. Camping-bussresan som gick genom Tanzania, Malawi och Zambia till slutdestinationen Viktoriafallen i Zimbabwe gjorde mig inte besviken. Vi var en grupp på 15 personer med blandade nationaliteter som bodde, åt, umgicks och upptäckte tillsammans, och safaribussens alla luckor innehöll allt från kök och matförvaring till tält – med andra ord allt vi behövde. Det var gemenskap, lekar och framförallt mycket snacks under timmarna i bussen. Det var middagar under stjärnorna på våra tältstolar framför bussen, efter att ha rest campet och förhoppningsvis kunnat ta en hyfsad dusch. Det var mysiga nätter i våra tält där stjärnhimlen syntes genom takets myggnät och nattljuden aldrig tystande.
Bussen tog oss genom ett varierande landskap och ofta kunde jag bara sitta och titta ut, andas in dofterna och följa vardagslivet som susade förbi. Genom bördiga områden med majs, tobak, te och ris, genom ståtliga bergslandskap, djupa floddalar och vidsträckta buskslätter, genom landsbygd med de traditionella lerhusen och större städer med vibrerande aktivitet. Det var verkligen en mångfald - fascinerande och vackert – och så mycket mer än den bild av Afrika som förmedlas i Sverige!
Om jag ska välja tre höjdpunkter på resan, blir den första definitivt nationalparken South Luangwa i Zambia. Här tillbringade vi två nätter i ett såkallat ”wild camp”, beläget precis ovanför flodbanken till Luangwa floden. På nätterna kom flodhästarna upp från vattnet för att beta gräs kring våra tält, och stängde man inte tältet eller gömde maten ordentligt så var babianerna och aporna snabbt framme. I lägret kunde även elefanter, kobror, vattenbufflar och andra djur ses. Jag kan väl bara säga att säkerhetsgenomgången vi fick var nödvändig!
I South Luangwa gjorde vi både ett morgon safari och ett kvälls safari, då djuren är aktiva under olika tider på dygnet. Safarin var helt fantastiska! Det var en overklig känsla att åka runt i en öppen safaribil och se alla djur på bara några meters avstånd, och så många av dem dessutom. Någon gång räknade jag till trettio giraffer. Ofta gick djuren tillsammans i en harmoni som nästan förde tankarna till Lejonkungen. På safarin såg vi giraffer, sebror, elefanter, vattenbufflar, flodhästar, gnuer, lejon, antiloper, vildhundar, hyenor, vårtsvin, krokodiler, babianer, olika fåglar samt en leopard. Häftigast var att titta in i lejonens ögon på bara några meters avstånd, att hamna mitt i en stor elefanthjord med ungar samt att se lejonhonorna jaga på kvällen! South Luangwa och wild campet var precis en sådan plats jag verkligen ville uppleva under resan, och jag har heller aldrig sett en vackrare stjärnhimmel!
Två andra höjdpunkter var Malawisjön, varm som ett badkar men stor som ett hav, och de mäktiga Victoriafallen. Det var fascinerande att se hur människornas liv verkade kretsa kring Malawisjön, en ständig aktivitet av badande, tvättande, fiskande och bara umgänge. På denna vackra plats satte vi med bergen i bakgrunden camp precis vid stranden och firade jul med ljuvlig braai (grillning).
Jag skulle kunna prata i timmar och timmar om min resa, om alla små och stora minnesvärda saker som hände. Om toaletten där mattan av döda insekter på morgonen var heltäckande, om snabbheten med vilken vi tog ner vårt tält i ficklampsljuset klockan fyra på morgonen, eller om tomaten som kocken slagit in och som effektfullt valdes sist under paketspelet vid julfirandet (samt vodkan jag besviken vann).
Nu ska jag inte göra det, men mitt i allt kan jag inte hjälpa att reflektera över att jag nu efter hemkomsten helt plötsligt har suttit och berättat för människorna här om platser i deras region. En konstig känsla att i min position sitta och berätta för zimbabwierna om Zimbabwe, och det blev sorgligt tydligt hur priviligierad jag är att kunna resa som jag gör! Jag tycker dock inte att jag kan säga att jag har sett Tanzania, Malawi eller Zambia, men åtminstone fick jag en smakbit under min resa. Och inget är så säkert som att jag kommer att återvända för att utforska mer!Borta bra men hemma bäst
Allmänt KommenteraSå hur sammanfattar man då en månads resa? Jag har suttit och haft ångest över detta blogginlägg dag efter dag efter dag nu. Varför? För mig är detta inte bara en blogg, det är en kanal där jag förmedlar en bild av mitt liv här i Harare, Zimbabwe, Afrika. Och det är just bilden av Afrika som är så problematisk och ger mig sådan ångest, för jag vill att den bild jag förmedlar till nära, kära och bloggläsare i Sverige ska vara så rättvis som möjligt. I Sverige förmedlas fattigdom, krig, svältande barn, savann, lerhyddor och så vidare, och det pratas om Afrika som ETT land. Detta är en del av sanningen, men absolut inte hela! Afrika är 56 väldigt olika stater, och hur många vet egentligen att Afrika är lika stort som Kina, Indien, USA, Europa och Japan tillsammans? Här på bloggen försöker jag att visa olika sidor av Zimbabwe, men det är alltid svårt. Därför ber jag er alla att reflektera en stund kring bilden av Afrika, och i fortsättningen bära med er en liten kritisk tanke kring vad som egentligen förmedlas.
Hur som helst, tillbaka till semestern. Camping-bussresan som gick genom Tanzania, Malawi och Zambia till slutdestinationen Viktoriafallen i Zimbabwe gjorde mig inte besviken. Vi var en grupp på 15 personer med blandade nationaliteter som bodde, åt, umgicks och upptäckte tillsammans, och safaribussens alla luckor innehöll allt från kök och matförvaring till tält – med andra ord allt vi behövde. Det var gemenskap, lekar och framförallt mycket snacks under timmarna i bussen. Det var middagar under stjärnorna på våra tältstolar framför bussen, efter att ha rest campet och förhoppningsvis kunnat ta en hyfsad dusch. Det var mysiga nätter i våra tält där stjärnhimlen syntes genom takets myggnät och nattljuden aldrig tystande.
Bussen tog oss genom ett varierande landskap och ofta kunde jag bara sitta och titta ut, andas in dofterna och följa vardagslivet som susade förbi. Genom bördiga områden med majs, tobak, te och ris, genom ståtliga bergslandskap, djupa floddalar och vidsträckta buskslätter, genom landsbygd med de traditionella lerhusen och större städer med vibrerande aktivitet. Det var verkligen en mångfald - fascinerande och vackert – och så mycket mer än den bild av Afrika som förmedlas i Sverige!
Om jag ska välja tre höjdpunkter på resan, blir den första definitivt nationalparken South Luangwa i Zambia. Här tillbringade vi två nätter i ett såkallat ”wild camp”, beläget precis ovanför flodbanken till Luangwa floden. På nätterna kom flodhästarna upp från vattnet för att beta gräs kring våra tält, och stängde man inte tältet eller gömde maten ordentligt så var babianerna och aporna snabbt framme. I lägret kunde även elefanter, kobror, vattenbufflar och andra djur ses. Jag kan väl bara säga att säkerhetsgenomgången vi fick var nödvändig!
I South Luangwa gjorde vi både ett morgon safari och ett kvälls safari, då djuren är aktiva under olika tider på dygnet. Safarin var helt fantastiska! Det var en overklig känsla att åka runt i en öppen safaribil och se alla djur på bara några meters avstånd, och så många av dem dessutom. Någon gång räknade jag till trettio giraffer. Ofta gick djuren tillsammans i en harmoni som nästan förde tankarna till Lejonkungen. På safarin såg vi giraffer, sebror, elefanter, vattenbufflar, flodhästar, gnuer, lejon, antiloper, vildhundar, hyenor, vårtsvin, krokodiler, babianer, olika fåglar samt en leopard. Häftigast var att titta in i lejonens ögon på bara några meters avstånd, att hamna mitt i en stor elefanthjord med ungar samt att se lejonhonorna jaga på kvällen! South Luangwa och wild campet var precis en sådan plats jag verkligen ville uppleva under resan, och jag har heller aldrig sett en vackrare stjärnhimmel!
Två andra höjdpunkter var Malawisjön, varm som ett badkar men stor som ett hav, och de mäktiga Victoriafallen. Det var fascinerande att se hur människornas liv verkade kretsa kring Malawisjön, en ständig aktivitet av badande, tvättande, fiskande och bara umgänge. På denna vackra plats satte vi med bergen i bakgrunden camp precis vid stranden och firade jul med ljuvlig braai (grillning).
Jag skulle kunna prata i timmar och timmar om min resa, om alla små och stora minnesvärda saker som hände. Om toaletten där mattan av döda insekter på morgonen var heltäckande, om snabbheten med vilken vi tog ner vårt tält i ficklampsljuset klockan fyra på morgonen, eller om tomaten som kocken slagit in och som effektfullt valdes sist under paketspelet vid julfirandet (samt vodkan jag besviken vann).
Nu ska jag inte göra det, men mitt i allt kan jag inte hjälpa att reflektera över att jag nu efter hemkomsten helt plötsligt har suttit och berättat för människorna här om platser i deras region. En konstig känsla att i min position sitta och berätta för zimbabwierna om Zimbabwe, och det blev sorgligt tydligt hur priviligierad jag är att kunna resa som jag gör! Jag tycker dock inte att jag kan säga att jag har sett Tanzania, Malawi eller Zambia, men åtminstone fick jag en smakbit under min resa. Och inget är så säkert som att jag kommer att återvända för att utforska mer!